torsdag 20 oktober 2011

när det inte längre är så kul är jag inte kvar.

jag och nina promenerade från slussen tillbaka till kontoret efter lunchen på ljungrens idag. solen sken och även om jag visste att jag hade en miljon saker att göra när jag kom tillbaka till kontoret så var det så skönt att gå. och vi pratade om framtiden och landet och vikten av att inte ta allt så personligt hela tiden. att kunna skaka av sig. vare sig man har gjort fel eller om man bara oförtjänt hamnat i skottlinjen.
jag kramade mina kastanjer i fickan och försökte tänka på hur det skulle kännas om jag inte tog åt mig så mycket, kände mig skyldig. om hur mycket effektivare jag skulle vara om jag vågade och orkade stå på mig, inte tolerera allt.

vi gick strandvägen fram och den där gråa tunga klumpen som har varit i min mage så himla länge löste upp sig lite lite grann. jag tänkte på att det faktiskt finns en värld utanför, att den betyder mer för mig än vad det här gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar