moving on.

vet ni? nu är jag så rastlös att jag måste flytta.

här bor jag nu: breaks-over.tumblr.com

blir superkul!

ge mig nåt som tar mig någonstans.

när vi somnar och du inte har dina armnar runt mig eller jag mina om dig och vi inte har pratat så mycket på kvällen för att vi har gjort olika saker och sen vaknar och jag är så trött att jag inte orkar få upp mina ögon och inte har någon lust att prata så känner jag mig så himla tom.
som om något fattas. fast det bara gått ett dygn.

she's out of the system, it took you a while.

en liten lista.

just nu:
Längtar jag efter: min kreativitet, värmland och julafton. och new york. jättejättemycket.

Är jag ledsen för: mest att jag har haft ganska svårt att sova den senaste tiden. jag blir tokig när jag inte sover, på det dåliga sättet. plus att jag är ledsen för att det känns som att jag inte hinner med prick någonting, särskilt inte krama på mina gullia kompisar, plocka svamp och sy. och baka!

Är jag glad för: livet ändå. plus att min syster ska gifta sig och för att mitt jobb ändå är kul och kreativt och utvecklade. och att eve har fått en bäbis som hon älskar och att jag ska pussa mule nästa helg och att det snart är helg igen. och för kärleken såklart!

Äter jag helst: småkakor.

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: nästa vecka och alla giganter som kommer hit som jag ska ta hand om.

Är det finaste jag vet: matsan på helgmorgnar när vi får sova hur länge vi vill.

Läser jag: just nu one day. annars mest bloggar och artistscheman.

Är jag galet stressad: men lite av varje, men kanske mest nästa vecka.

Lyssnar jag helt på: när m skrattar och svensk pop.

Drömmer jag om: new york. på dagarna och på nätterna och däremellan.

when they told you not to worry, didn't they bother you?

när jag var som allra mest nerkörd förra veckan ryckte m upp mig med rötterna, skakade lite och tog med mig till fotografiska.

vi tittade på vilda djur, drack ett glas vin och andades. sen gick vi till babylon, drack en öl och åt en omelett.

det som var du och jag.

det var vår. vi satt på bryggan och solen värmde för första gången på riktigt. det var lördag och det var jonis första ledningshelg. vi hade jobbat hela dagen och nu tror jag att vi tog en paus. jag gjorde mitt första år i staben det året. allt var så pirrigt och spännande och superläskigt och urkul, såklart urkul! han var min första egna, riktiga rekrytering. en kall vinterdag hittade jag honom på louie louie. kanske mitt bästa fynd någonsin.
jag minns inte vad vi pratade om där på bryggan, jag och joni. kanske om hans familj eller om en uppgift eller om slammerturnén. vi såg en orm i alla fall. 
vi var ett sånt bra team, trots att vi bara jobbat ihop kanske två månader så var vi lixom samma. han tänkte som jag och jag tänkte som honom. plus vi tog alltid varandras parti, även om vi kanske innerst inne visste att det inte var det bästa för var det nu var så höll vi alltid varandra om ryggen. 
när solen hade gått ner den där bryggdagen så blev det såklart kalas, det blev alltid det. de allra bästa kalasen. alltid i ordningen: öl, middag, lek, bastu, dans. de flesta gick och la sig runt tre den natten. men inte staben, och inte joni. vi var i min och kanske o's stuga och jag och joni stod för musiken. och vi var SÅ BRA! om vi hade varit synkade innan så var vi lixom samma person nu. 
den kvällen blev en av de allra bästa ledningshelgsfesterna någonsin och efter den där kvällen kanske jag saknar joni så hjärtat värker varenda gång jag försöker dansa till en poplåt utan honom. 

när det inte längre är så kul är jag inte kvar.

jag och nina promenerade från slussen tillbaka till kontoret efter lunchen på ljungrens idag. solen sken och även om jag visste att jag hade en miljon saker att göra när jag kom tillbaka till kontoret så var det så skönt att gå. och vi pratade om framtiden och landet och vikten av att inte ta allt så personligt hela tiden. att kunna skaka av sig. vare sig man har gjort fel eller om man bara oförtjänt hamnat i skottlinjen.
jag kramade mina kastanjer i fickan och försökte tänka på hur det skulle kännas om jag inte tog åt mig så mycket, kände mig skyldig. om hur mycket effektivare jag skulle vara om jag vågade och orkade stå på mig, inte tolerera allt.

vi gick strandvägen fram och den där gråa tunga klumpen som har varit i min mage så himla länge löste upp sig lite lite grann. jag tänkte på att det faktiskt finns en värld utanför, att den betyder mer för mig än vad det här gör.