keep the streets empty for me.

egentligen hade jag nog varit supernervös innan, velat skjuta upp och göra andra saker under tiden. bara vara med varandra, kanske med alla mina vänner, och hans också.
men vi åkte ändå. och när vi svängde upp med bilen på grusvägen som leder upp för den lilla backen till mitt barndomshem och alla hästar tittade nyfiket och hundarna skällde välkomnande och mamma kramandes hej hej i dörren kändes allt så himla bra. och rätt. så himla, himla rätt.
allt släppte och vi passade så bra in, han passade så bra.

och hemma var det så himla mycket full fart! 19 hästar är det nu. och det renoveras och målas och byggs och mamma hade gjort ett grönsaksland och vi skördade rabarber och nu ska jag koka saft och kräm och kanske göra en paj.

och sen red vi! ur-kul så klart, och så slog det mig att jag älskar landet så himla mycket. och jag älskade så mycket att vara på landet med honom och jag vill åka tillbaka så snart det bara går.

men nu är vi i stockholm igen, efter världens finaste roadtrip, och det känns också toppen. jag längtar till jobbet och imorgon ska jag kanske planera USA-resa, och sen ska jag ha promomöte och sen göra ett schema för stora tysklandsresan som kommer jättesnart. och även om det inte är landet, och även om inte han kommer att vara med, så älskar jag tyskland också.