jag ångrar ibland att jag inte står på mig mer, särskilt när jag vet att jag har rätt, men inte orkar/vågar ställa till en diskussion. jag ångrar att jag inte har sagt ifrån fler gånger när människor blir orättvist behandlade på helt orimliga grunder (som för att de är kvinnor till exempel). och så ångrar jag att jag inte såg kent på arvika i somras.
men generellt ångrar jag väldigt få saker jag gjort/inte gjort. jag har nog alltid kört på, gjort det jag har velat i stunden. ibland har det kanske blivit knas, men allra mest blir det bra och rätt om man går på någon sorts magkänsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar