"du måste ta mer plats." så sa min chef till mig förra veckan. och det är så himla kul sagt. ingen har sagt så till mig förrut, någonsin. jag har alltid tagit plats. jättemycket plats. jag har alltid tyckt att det är naturligt att jag ska prata högst, synas mest och få sista ordet, vad diskussionen än gäller.
men nu kom de alltså, orden som jag alltid har sagt till alla andra men som jag aldrig trodde att jag själv skulle få sagda till mig.
till storyn hör att jag precis har fått en ny tjänst på mitt jobb. eller, inte helt ny, men jag har fått helt nya arbetsområden adderade till mina gamla och det är så mycket nytt som ska in i huvudet. nya människor, nya uppgifter, nya mål. och det är så himla kul! såklart! men uppenbarligen leder det till att jag inte tar nog med plats. jag vet inte vad det beror på. kanske att jag tidigare alltid har rört mig i områden där jag känner mig så himla trygg. områden jag vet att jag behärskar och att jag nu ska in på ny mark, mark som inte känns som min. jag är rädd att trampa snett, säga något olämpligt, inte kunna leverera. och jag vet ju att det där är larv, egentligen. men någonstans sitter det en spärr, en spärr som gör att jag inte tar nog med plats. för första gången i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar