vad är det som inte händer?

okej, it's time för debatt igen. vi startar imorgon, tills dess kan ni läsa pressmeddelandet där jag och olov presenterade arvikas jämställdhetssatsning förra året. ett pressmeddelande som ledde till mer rabalder än jag någonsin kunnat ana.

here we go:

Arvikafestivalen 1992 5% kvinnor, 95% män
Arvikafestivalen 1998 10% kvinnor, 90% män
Arvikafestivalen 2009 20% kvinnor, 80% män
Arvikafestivalen 2010 20% kvinnor, 80% män.

Vad är det som (inte) händer?

Arvikafestivalen presenterar idag sin viktigaste målsättning inför 2011 års festival. Att boka ett artistprogram bestående av 50% kvinnor och 50% män.

I veckan som gick brände Gudrun Schyman 100 000 SEK under politikerveckan i Almedalen för att belysa löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Bland annat har detta statement lett till att vi på Arvikafestivalen också vill säga ett par ord om jämställdhet. Men för oss handlar det inte om löneskillnad, utan om mansdominansen på de svenska musikscenerna.

Den svenska musikbranschen ägs och drivs till stor del av män. Det är även männen som får störst utrymme på scenerna runt om i Sverige. Och tyvärr är Arvikafestivalen, liksom de andra stora svenska musikfestivalerna, inget undantag.
2010 består vår line up av ungefär 20% kvinnor. På Vintergatan, festivalens största scen, står endast 3 kvinnor.

Och varför är det så?

För det första tror vi att det handlar om lathet.
För det andra tror vi är att vi, precis som de flesta andra musikarrangörer, är fast i gamla mönster och tankebanor. Vi väljer i många fall att boka band som vi redan har bokat, eller som spelat någon annanstans, och sålt mycket biljetter. Historiskt sett har festivaler runt om i Sverige nästan enbart bokat män och den onda cirkeln startade på en gång.

Vi upplever att det finns flera uttalade sanningar i branschen som hittills har funkat som ursäkt för den sneda artistfördelningen:

"Det finns få kvinnor som sysslar med musik, därför är det svårt att boka dem"*. Bullshit.
"Kvinnliga artister säljer sämre än manliga". Bullshit.
"Det är svårare att hitta kvinnliga artister som platsar på det stora scenerna"*. Bullshit.

Nu har vi bestämt oss att det får vara slut på snedfördelningen och diskrimineringen. Inför Arvikafestivalen 2011 har vi därför bestämt att en av våra viktigaste målsättningar är att boka 50% kvinnor och 50% män till festivalen.

Vilka hänger på?


Emma Finnkvist, Olov Hallberg
Arvikafestivalen

*För inspiration finns till exempel www.rattviseformedlingen.se.

Ps. Varför tror du att det ser ut såhär och vad tror du att vi tillsammans kan göra åt problemet? Diskutera gärna med oss!
Ds.