here we go again aka jämställdheten i musikbranschen.

idag pratade jag om jämställdhet på festivalscenerna i P3. jag tycker det är så himla viktigt att prata om, men det blir så svårt i ett forum där man inte kan svara på kritiken. kommentarerna till inslaget är precis som väntat, superneggiga. och jag vill så gärna svara, förklara, diskutera. men ibland känns det så himla hopplöst.

allt jag menar är det här:

1. ja. jag vill också att det ska vara bra musik på festivalscenerna, och ja, det är det viktigaste. men när diskussionen går som den gör nu (att nej, vi väljer inte musik efter kön, vi väljer musik efter kvalitet) så påstår man indirekt att kvinnor gör sämre musik än män (i och med att det nu nästan uteslutande står män på scenerna) och det håller jag inte med om.

2. jag vet att det är svårt att boka 50/50, men alla kan göra ngt för att främja jämställdheten. lyft tex upp kvinnliga artister på bra slotar eller fronta dem på hemsidan, affischen eller i programbladet.

3. i hultans fall så tycker jag att mats skriver så himla bra. "Blir så trött på argumentet att "vi bokar inte band för vilket kön de har vi bokar bra och aktuell musik". För det första Hultsfred: The Prodigy, Beady Eye, Suede. Ja men det känns ju himla angeläget, bra och kul 2011. "
det finns så mycket bra kvinnliga artister i rörelse nu, särskilt i sverige. snälla, snälla, hjälp till att göra dem stora och låt dem ta den plats de förtjänar. (ex. veronica maggio, those dancing days, lykke li, robyn, vanessa falk, tove styrke etc etc etc.)

4. det bor 50% män och 50% kvinnor på den här jorden. för mig känns det självklart att vi ska få lika utrymme att synas, höras och göra vad vi vill. så är det inte idag.

hur som, man kan lyssna här om man vill!

ps. på way out west kommer jag paneldebatta om just det här. klockan 12 tror jag. på lördagen. kom om ni är där!