berlin!

första gången jag var i berlin var jag kanske 16. jag, thobie, kajsa och stefan packade våra väskor och entrade tysk mark bara några dagar innan nyårsafton. det var första gången jag var i tyskland, men jag smälte direkt. jag vet inte varför, kanske för att thobie hade pratat så gott om det, kanske för att det var så himla avslappnat och så olikt sverige på en massa vis och kanske för att jag verkligen behövde komma bort.
vi bodde nära osloer strasse, i ett ombyggt regemente. det var superdeppigt, men det fanns internet och man fick röka i korridorerna, och vi var ju inte så mycket på vandrarhemmet ändå.
på dagarna turistade vi och på nätterna gick vi på klubb. det var på den här resan jag var på berghain för första och sista gången och det var även då jag blev stormförtjust i watergate, åt min godaste falafel i livet och förstod att det kanske inte var till stokcholm jag ville flytta trots allt.

efter den här resan har jag varit i berlin en massa gånger, både i jobb och på semester. jag har druckit champagne på lyxrestauranger med gessle, jag har hängt på sunkiga barer och hånglat med tyskar jag aldrig kommer träffa igen, jag har vikt mig dubbel av skratt med nästan alla mina bästa vänner i parker och på ölhak och på flygplatser, jag har spelat pingis till klockan sju på morgonen, jag har druckit öl till frukost och allt annat sånt som man får göra när man är i världens bästa stad.

senast jag var i berlin var i påskas, kanske min finaste resa hittills. på torsdag åker jag igen. berlin, jag kan inte få nog av dig.

såhär såg det förresten ut när jag var i berlin de första gångerna. plutt!