du är som jag när du dansar, har aldrig träffat någon som du.

jobbar du också med film, är ni en duo? frågade han mig. vi hade precis sett melancholia och satt på tunnelbanan till alvik. han började prata med oss när vi var vid odenplan ungefär. han berättade att han hade hängt i park med en församling hela dagen, inte sin egen församling, men en församling som han träffat och som han gillade. en församling som han ville hänga med i väntan på att följa med sin nya bekantskap ut i världen för att massera. han sa att de hade spelat kubb och grillat och vilat i skuggan. sen frågade han om det stod något intressant i tidningen och syftade på aftonbladet som låg i m's knä, undrade vad vi tyckte om stellan skarsgård och hans insatser de senaste årtiondena. sen nickade han mot m's stativ och kameraväska och undrade om han filmade själv. och m berättade att det gjorde han, mest musikvideor, i indie-genren. de pratade lite.
och sen vände han sig till mig och frågade om jag också filmade, om vi var en duo. och jag sa nej, jag filmar inte. han tittade på mig en stund till, la huvudet på sne och sa: men ni kanske är en duo ändå, fast på ett annat sätt?