imorgon flyttar jag ur min lägenhet i solna. då har jag bott där i prick 9 månader. den 8 juni flyttar jag in hos siri i hammarby sjöstad. det blir vad som känns som mitt hundrade egna boende.
min första egna lägenhet låg på repslagaregatan i arvika. det var en trea med balkong, stora rum och badkar. det var siri som hade fixat den via en kompis mamma. vi fick bo där i andra hand om vi lovade att sköta oss, inte festa för mycket och inte förstöra något.
jag tror det var vinter när vi flyttade in, jag, siri och maja. jag fick mittenrummet, det som ledde till balkongen. det var någon vintersport på tv (os? vm?) och varje lunch samlades alla hos oss för att kolla. jag gick hem från skolan, de andra från festivalkontoret. jag var inte så himla intresserad, men känslan av att kunna bjuda hem någon till sig, till sin egen lägenhet övervann tristessen av skidor och konståkning.
när vi hade bott på repis i kanske ett halvår flyttade vi ut, jag minns inte varför, men barnfamiljen som drev pizzerian runt hörnet flyttade in istället och jag, jag flyttade in hos min kille som bodde exakt så långt som det tar att lyssna på "fix you" bort från mig.
kyrkogatan-lägenheten är fortfarande den finaste lägenhet jag har bott i. egentligen var den supersunkig, min kille hade nog inte städat på säkert ett år, men ändå minns jag bara allt det fina. balkongen ut mot arvikas paradgata, mosaikdörrarna in till sovrummet, klädkammaren och det höga taket. vi hade så himla kul i den där lägenheten. roligast var det den där superkalla kvällen när vi bekräftade franz ferdinand till festivalen och hade balkongfest i snödrivorna.
på våren samma år, kanske 2006, fick min kille ett nytt kontrakt, på en mycket större lägenhet, så vi flyttade dit.
lägenheten var en stor tvåa i paradiset och jag sydde gardiner och vi hade storslagna planer på ommålning och växter och nya tapeter och rabatter, men vi kom bara till växterna, sen tog det slut mellan oss och jag flyttade in på en madrass hos anton och jonas i deras lägenhet, som ett år senare skulle bli min, men det visste jag inte då.
efter några nätter på golvet erbjöd pernilla mig att flytta in i hennes pytte-etta på östra esplanaden och jag behövde så himla mycket någonstas att bo, så jag tackade glatt ja och sen följde några veckor som mest innehöll emmentalerhjärtan från donken, friends och dejtingsajter till pernilla. men sen växte vi ur den där lägenheten och när det blev en 2:a ledig i korridoren i gunnarskogsgränd nappade vi på en sekund.
i gunnarskogsgränd-korridoren, som var ett ombygt demensboende med handtag som gick åt fel håll, timer för lampa och spis och skjutdörr utan lås på toaletten, bodde bara folk vi kände och vi hade så himla kul, nästan hela tiden. vi kollade prison break och gjorde banan -och kiwismoothies, vi rökte vattenpipa och gick aldrig och la oss, vi hade korridorsfester som urartade i blodbad och allt var bara så himla lätt.
i juni 2007 tog jag studenten och i samma veva flyttade jag, stefan, julia och robin in i jonas och antons gamla lägenhet som snabbt förvandlades till discokollektivet.
discokollektivet var superfint och urstort. 4 rum med stort kök och en hall som var som en catwalk och med ismaskin i kylskåpsdörren. från julias rum, som var störst trots att hon nästan aldrig var hemma, kunde man klättra ut på taket till ritz och det var bästa solterassen i stan. från vardagsrummet hade man fri uppsikt över timmys (aka arvikas slagfält) och jag och julia byggde en caféhörna vid fönstret så vi inte skulle missa någonting.
i discokollektivet hade vi världens bästa häng och trots att vi inte alltid var prick överens om allt så var det ändå en så himla bra tid. det fanns tex nästan alltid chokladmuffins och donuts på morgonen när man vaknade som antingen jag eller julia släpat hem från nattpass på donken och man behövde aldrig någonsin vara ensam.
men i december 2007 var det slut på disco-eran, då lämnade jag nämligen arvika och flyttade till stockholm för första gången.
min första lägenhet i stockholm låg i skrapan på götgatan. jag och siri flyttade in på 17:onde våningen med utsikt norrut, rakt mot hötorgsskraporna. i skrapan spelade vi yatzi, pluggade genus och gjorde upp pakter. plus att jag agerade hemmafru till siri som var allsvensk volleyboll-stjärna.
sex månader stannade vi, sen blev det sommar, jag blev kär och spenderade nästan all min tid på långholmen och gullmarsplan.
när hösten kom flyttade jag tillbaka till arvika. jag hade blivit erbjuden jobb som marknadschef för festivalen och det var lixom lite för viktigt för att inte flytta hem igen, så det gjorde jag. in i bunkern på magasinsgatan 1.
i bunkern var det stenväggar utan tapeter, ett avlopp som inte funkade och fönster som man kunde sitta i. precis bredvid trappan växte ett körsbärsträd och i källaren bodde en mystisk cykelman.
ingen förstod varför, men jag trivdes himla bra i bunkern. det var min första lägenhet där jag bodde själv och jag njöt så himla mycket över att allt var prick som jag ville.
men när det blev vinter igen och superkallt hängde jag nästan bara hos min kille. han bodde på solbergagatan i en superfräsch etagelägenhet med kakelugn, två balkonger (en för morgonsol och en för kvällssol) två badrum och bastu, badkar och dusch.
nån gång på våren flyttade hans sambo ut och naturligt så flyttade jag in. vi grillade och balkonghängde en massa den sommaren, det och planerade flytt tillbaka till stockholm.
det gick ett halvår till, sen var det dags. maja hade fixat kontraktet och i januari flyttade vi in på 27 kvadrat i fruängen.
jag blev tokig i den där lägenheten redan första gången jag såg den. så himla fin och fräsch och charmig. och så låg den i det allra bästa området, älskade hägersten, med gångavstånd till både my och jonas och petter, emelie och mattias. varje söndag i nästan ett halvår körde vi därför brunch, var tredje gång i fru, var tredje gång i västertorp och var tredje gång i åsen. nästan varje gång fick vi också finbesök från hässelby.
vid midsommar packade vi kartongerna igen, inte för att vi behövde egentligen, men för att vi, kanske mest jag, började klättra på väggarna. det var sommar och jag längtade hem till värmland, festivalen och alla som var där för att göra den då. så vi åkte hem igen, bara över festivalen var planen, men vi kom inte tillbaka till stockholm förens i september igen.
sommaren spenderade vi i huset på backavägen tillsammans med jonas och hanna. där fanns alltid mat på bordet, choklad i kylen och flädervin i garderoben.
vi behövde knappt lyfta ett finger och vi förstod nog inte hur himla lyxigt vi hade det. på dagarna jobbade vi, på kvällarna åt vi mat i trädgården på baksidan, spelade minigolf och drack vin. och kollade serier, herregud vad vi kollade på serier.
när festivalen var över hängde vi bara i stugan i blekinge och vi blev så himla peppade att vi nästan bestämde oss för att stanna hela hösten, ända tills snön skulle komma, men saker kom emellan och vi flyttade till solna istället.
men nu är det tack och hej till solna och hej hej till hammarby sjöstad med siri och cirkeln sluts och jag tänker att jag kommer bo på minst hundra ställen till innan jag slår mig ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar