i'm leaving you for the last time, baby.

festivalåret 2008/2009 tog jag över som marknadschef för sveriges finaste och bästa festival. jag kommer så himla väl ihåg när jag fick jobbet. robin ringde mig en av de första riktigt varma vårdagarna i maj och undrade om jag inte kunde komma hem till honom och prata lite. visst! sa jag som tänkte att det säkert rörde sig om en kampanj som skulle genomföras, ett pressmeddelande som skulle skickas eller en text som skulle skrivas.
han satt vid datorn i sitt kök i lägenheten när jag kom, frågade om jag ville ha något. kaffe tack, svarade jag.
sen började han prata. han pratade om vad jag gjort i festivalen och vad han hade gjort och vad jag trodde festivalen skulle vara om några år och om hur vi skulle ta oss dit. jag svarade så gott jag kunde och tänkte egentligen inte så mycket på det, jag väntade mest på att jag skulle få en uppgift. men det kom ingen uppgift, istället kom frågan som jag såklart hade hoppats på så himla länge, men som jag ändå inte trodde skulle komma så tidigt. frågan om jag ville ta över som marknadschef efter honom. redan nästa år.
det här var så himla stort för mig. jag hade visserligen jobbat med festivalen en massa år redan, och kanske borde det där nykära pirret ha försvunnit, men det hade inte det. och nu kändes det starkare än någonsin. jag skulle få göra det som jag tyckte allra, allra bäst om och jag skulle få göra det på heltid - avlönat.
jag tackade ja på en gång. det kändes så himla rätt och så bra, det enda jag ville i livet var ju att göra festival.

de kommande åren var så himla, himla roliga. jag fick vara med om så mycket galna saker, lära mig så mycket, lära känna så himla fina människor och framför allt så fick jag göra festival. det bästa som finns!

i somras bestämde jag mig för att sluta med festivalen, vi växte ifrån varandra och jag behövde se något annat.
festivalen är det finaste och roligaste jag någonsin gjort och i stort sett alla mina bästa vänner och alla de som lärt mig vad jag kan har jag träffat via festivalen. det finns ingenting som har påverkat och betytt så mycket för mig, men nu var det lixom dags att gå vidare.

ikväll åt jag middag med therese. hon ska ta över världens roligaste jobb efter mig. och en bättre efterträdare än henne, det tror jag inte att det finns.