världens bästa låtar, del 5.

när jag och min förra kille gjorde slut flyttade jag in i en korridor precis bredvid skolan. innan korridoren förvandlats till studentläggor så hade den funkat som demensboenden och därför fanns det inget lås på toaletten, spärrar för fönstren och för att kunna sätta på plattorna på spisen var man tvungen att använda timer. fast det var superfräscht! och man fick posten genom dörren på hallmattan. och det var hur ljudisolerat som helst. jag hade inga egna möbler förutom en säng och en stereo och lite köksgrejer. fast det gjorde inte så mycket. i min korridor bodde det nämligen fyra andra och jag kände alla superväl och vi hängde mer hos varandra än hemma och varje kväll gjorde vi banan -och kiwismoothies och kollade lost eller fängelseserier. så jag behövde aldrig vara hemma.

en kväll kom julia till min lägga och hälsade på. det var när hon precis hade flyttat hem från göteborg och bodde hos sina föräldrar. egentligen skulle vi bara fika och skvallra lite, fast vi köpte vin istället. och marlboro lights. och mer vin. och sen satt vi där. i min halvmöblerade lägenhet och redde ut saker. hon skulle precis lämna ett urlångt förhållande och jag, jag var mest förvirrad. hejdå gamla kille! hejdå hela livet lixom. vi drack vinglas efter vinglas efter vinglas och rökte och rökte och rökte och när klockan närmade sig tre eller fyra var alla flaskor urdruckna och ciggen slut och jag minns inte om vi grät eller skrattade, eller både och. men allt redde lixom ut sig. där och då. mitt i natten i en omöblerad korridor i ett skitfult hus, men med en bästis.

för att fira att våra kraschade hjärtan kanske skulle blir bra igen och för att heja in nya livet och oss så lyssnade vi på den här låten om och om igen.